Varför?? Min kamp med maten.

Hejsan! Det var längesen jag skrev nåt här, men nu är jag bara tvungen att skriva ner nåt jag har gått o tänkt på.

Nu när jag har nåt min målvikt, så går tankarna tillbaka. Vad har jag gjort mot min kropp?
Tankarna är nåt jag får jobba dagligen med, för jag vill verkligen inte gå upp så mycket i vikt igen.

Jag har alltid haft en tendens att ”bota” allting med mat…är man trött, hungrig, nedstämd, sjuk eller har tråkigt och svårt att koncentrera sig så behöver man nog äta
Jag drömde om att vara smal och var ofta ledsen över att just jag hade en sådan urusel karaktär

En dag i mitt gamla liv..
Jag slog upp ögonen på morgonen och tänkte: I dag är den dag då jag ska börja äta nyttigt. Jag känner mig målmedveten. Dagen börjar bra =)
Efter jobbet går jag till centralen för att hinna me tåget hem. När jag kommer till centralen går jag förbi Pressbyrån. Där får jag en stank av nygräddade kanelbullar i näsan. NEJ, skriker mitt ego. Men besattheten i mig tar över. Jag känner att kontrollen försvinner och i nästa tanke tänker jag att bara en kanelbulle inte är så farligt, det måste jag klara, jag måste ju ha mer kontroll och makt än en bulle. Jag går in i affären och tar en bulle. Hm! Tre för femton kronor, då tar jag tre, jag kan ju fika med gubben min eller bjuda någon vän på kaffe o bulle när jag kommer hem, tänker jag snabbt. När jag kommer ut ur affären, öppnar jag påsen och äter bullen utan att ens tänka tanken att jag inte borde. Jag tappar kontrollen och äter upp alla tre bullarna innan jag hinner hem. När jag kommer hem sätter det i gång. Det är för sent, jag har redan ätit fel och då kan jag lika gärna fortsätta, går de elaka tankarna i mitt huvud. Jag  hittar jag något onyttigt hemma som jag äter rakt upp o ner, men hela tiden låtsas jag som om allt är okej. Det är som om jag aldrig hört talas om att jag har ett beroende.
Och imorgon börjar jag om på nytt

 Jobbar med detta varje dag, hittar nya vanor.
Nu går jag förbi Pressbyrån och tänker att det är inte värt det!
Nu har jag alltid en frukt i väskan.

Så nu är jag så glad att jag och David har gjort denna viktresa tillsammans, men resan är inte över den fortsätter ju hela livet.
Vi har fått en helt annan syn på mat o fått träningsglädjen..

Jag o David 2004

Jag o David 2004

Jag o David 2009

Jag o David 2009

 Visst ska jag kunna äta av allt men det finns finns vissa saker jag inte vill äta, för att jag vet att jag faller så lätt och vi är mer kräsna nu, läser innehållsförteckningar som aldrig förr..
Bra mat o träning är det bästa!

Var bara tvungen att skriva av mig lite.

Skapa anledningar att skratta mycket och ofta, hitta guldkornen i vardagen! 
Kram på er.

 

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.